söndag 6 oktober 2013

Bäst att hålla sig upptagen

Blev som bekant osams med en person för ett tag sen 22 dagar men vem räknar... och har hittills lyckas intala mig själv att det går såååå fint så, jag överlever ändå. Nu vet jag inte vad det var som hände, men jag vaknade i morse med känslan att sakna honom så otroligt mycket att det gör ont i kroppen. (Det här är alltså en vän, eller fd vän, vi pratar om, så ni behöver inte kasta er på telefonerna.) Måste ha drömt något jag inte minns.

Hur som haver otroligt jobbigt, eftersom jag tenderar att tycka väldigt MYCKET om dom ytterst få människor som jag tycker om. Jag kanske kan lyckas lura några av er (men knappast alla) att jag är känslokall, men tydligen är det en smula svårare att lura sig själv! Ett av mina favoritstycken i Fredrik Backmans nya bok går ungefär så här: "Tycker man inte om någon kan man aldrig bli sårad". (Jag tror jag postade en bild med den textsnutten häromsistens?)

Klockrent! Livet är så otroligt enkelt om man omger sig med människor som man inte bryr sig om. Tyvärr finns det en och annan som nästlar sig in. Jäkla kräk.

Hur som haver. Igen. Hur mkt jag än saknar människan så är det dessvärre inte upp till mig huruvida vi ska sluta vara osams, så det är bara att bita ihop och hålla sig sysselsatt! Övervägde att slita ut mina (i runda slängar) 400 böcker ur bokhyllan och städa upp lite där, men sparade det till senare... Satte mig istället på cykeln för att logga två stycken cacher som jag gått bet på tidigare.

Den första hade jag kollat upp lite nogrannare hemma vid datorn. Den ligger inte så långt från en stor jäkla stenmur, och man kan väl säga att sten och GPS-signaler fungerar sådär ihop... Sist jag var där och letade gick jag bet. GPSen ville skicka mig åt alla möjliga håll, och var jag än var sa den att cachen låg 8 meter åt andra hållet... Nu hade jag kollat upp lite bilder som andra cachare lagt in, så jag behövde öht inte använda GPSen för att hitta cachen och då gick det bättre.

Man får se rätt coola ställen när man är ute och cachar, den här muren från WW1 hade jag garanterat aldrig sett annars!


När den cachen var hittad drog jag vidare till nästa, som jag också varit vid tidigare utan att hitta. Sist jag var där ringde jag Anna (efteråt) som berättade var den låg, så nu slapp jag lägga massa energi på att leta. Däremot fick jag lägga en del energi på att få LOSS cachen, eftersom man egentligen behövde något slags verktyg för det. Jag slaktade en penna... Tur jag har flera i min lilla cachingväska.

Men vi kan väl säga som så, att jag är rätt glad att den inte är gömd under en eller annan sten... Det finns några att välja på här! Otroligt coolt ställe, också en sån där plats som man aldrig skulle ta sig till om man inte hade ett mål, så att säga.




Nu är det bara resten av dagen kvar att hålla sig sysselsatt... Tur jag har lite städning att pyssla med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar