måndag 22 juli 2013

Ny vecka, nytt ynk.

Eller ett inlägg om allt och ingenting, eftersom mitt huvud är så rörigt just nu...

Den här veckan kan OMÖJLIGEN bli sämre än den förra, det firar vi med... Ja inte fan vet jag. Kaffe på jobbet om en stund. Har överlevt(!) en episk jävla skitvecka med ändrade arbetstider, uteblivet umgänge vid ett flertal ggr, ändrade planer, trasiga grejer och helt enkelt allmän ynkedom. Det som fick mig över gränsen var nog när jag var SVINHUNGRIG, precis hade fått maten på tallriken och kommer på att jag nog egentligen vill ha lite ketchup också. Sprutar det över hela tallriken och inser sen att ketchupen är gammal. JÄVLIGT gammal. Den hade klumpar. Då brast det fullständigt.

Så tja, för att den här veckan ska bli sämre ska jag väl dö, eller nåt. Den kan som värst bli lika jävla illa, och det har jag ju redan överlevt, mot alla odds...

Alltså det här med umgänge... Man blir snabbt bortskämd. Den här veckan var en sån vecka när jag VERKLIGEN behövde umgås. Normalt tycker jag det är rätt skönt att vara själv ibland, speciellt efter att ha jobbat hela veckan, men inte den här veckan. Den här veckan var det rent skadligt.

Från fredag kväll strax efter jobbet, till söndag eftermiddag, träffade jag inte en enda människa. Herregud vad det fuckade upp mitt huvud! Man är ju inte helt stabil, alla dagar, den saken är säker.

Det roliga(?) med folk här nere är att det där med umgänge är så komplicerat. Det ska liksom ske under så komplicerade former, man ska ha något att GÖRA. Att bara ses en halvtimme på stan och ta en kaffepaus existerar inte. Att säga "jag ska uträtta tusen ärenden, ska du hänga med så kan vi umgås under tiden?" existerar inte. Det är aktiviteten som är det centrala, inte umgänget. Jag har svårt för att vänja mig vid det. Jag kan nog uppfattas som rätt oengagerad mellan varven när folk frågar vad jag vill göra, för jag skiter helt ärligt i vilket! Gå en promenad, se en film, dricka kaffe, ta en snabblunch i förbifarten eller följa med och storhandla är precis lika tillfredsställande för mig som att gå på krogen eller någon annan "avancerad" aktivitet, så länge jag får göra det med någon jag tycker om. Tror inte att jag någonsin kommer vänja mig vid att umgänge är något man måste planera flera dagar i förväg...

Sen blir det ju också så att man slutar fråga. När man frågat x ggr om någon vill umgås, och människan alltid är upptagen, då känner man sig jävligt tjatig till sist. Det känns som om man ligger på som en jävla igel, så man slutar fråga och så blir det inget av med det hela. Jag känner lite att om nu den ena parten alltid är upptagen, då får ju DEN människan höra av sig när det passar, hellre än att jag ska tjata ihjäl mig och hela tiden få höra "sorry..." Även om folk givetvis har rätt att ha ett liv blir man ju rätt knäckt till sist. Speciellt om man är en smula vrickad sen innan ;)

Den närmsta månaden behöver jag inte bekymra mig så mkt om umgänge (Speciellt inte eftersom det är så jävla komplicerat att umgås här nere...). Jag jobbar alla vardagar, och är bortrest alla helger. Iofs är jag bortrest tillsammans med människor, men det blir liksom inte samma sak. Det blir umgänge, men inte kvalitetsumgänge. Som det ser ut nu är Augusti helt kört, återkommer i September...

Men jag ska göra roliga saker. Så jag ska nog inte ynka och älta för mkt. Kanske.

Över och ut, strax jobb!

1 kommentar:

  1. Ska man bli förolämpad eller förolämpad :o

    Inte kvalitetsumgänge!? vatt dö fuck! i slutet på augusti blir de både högkvalitativt umgänge och lite kvantitesumgänge desutom ;)

    SvaraRadera