onsdag 24 juli 2013

Kära goda vänner!

Träffade lånemannens sambo idag (Nu börjar det för övrigt kännas som om hon borde få ett eget "namn", jag kände ju trots allt henne FÖRST!) tillsammans med barnet. Vi satte oss på en gräsplätt och åt glass och snackade skit, precis så där som jag ynkade om häromdagen! *Supernöjd*

Barnet hade med sig en superfin present! En lapp, där det står "Kära goda vänner". Det ser ju vem som helst! Sötaste presenten ever! Kan tänkas att jag är en smula förtjust i den ungen.

Sen kom vi in på det här med presenter. Jag älskar att få presenter, gärna menlösa skitsaker utan värde, som visar att den jag får dom av antingen helt enkelt BRYR SIG, eller på något vis registrerat att jag antingen har ett behov, eller att den är grejer passar mig. Tanken räknas, ni vet. Nu händer ju det typ ALDRIG. Utom när det är 3-5 åringar inblandade :) Samma sak med blommor, det har jag ju typ aldrig fått-EVER, och jag är bara en SMULA bitter över det ;)

Kompisen är tvärtom. Hon skiter fullständigt i såna saker och klarar sig lika bra utan. Mindblowing. Vi är så olika, hon och jag. Sätter man ihop oss så får man däremot en komplett makalös kvinna som är så nära perfektion man kan komma. Någon som är sugen på att gifta sig med oss båda?

När jag sa "Jag har aldrig fått blommor", så reser sig det finaste lilla barnet, går och plockar en blomma och ger den åt mig... Kan tänkas att jag dog en smula. Men bara en smula. Sötdöden!!! Så himla rar! En sån man vill jag ha. En man som tänker på mig och ger mig superfina presenter som han tror att jag skulle gilla, och dessutom anstränger sig för att göra mig glad. Mkt mer än så kräver jag inte av livet ;)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar