fredag 26 april 2013

Operationen

Jag lever! Mår till och med bra! Döende av tristess förvisso, men ändå.

På operationsdagen klev jag upp strax före 06, rastade djuren och tog en dusch i hibiscrub för att bli helt förtorkad bakteriefri. Hur bra det funkar när jag sen tar på mina egna kläder vet jag ju iofs inte, men men...

Kommer till sjukhuset strax efter kl 07, och går upp till avdelningen som instruerat. Där är det fullbelagt... Börjar känna att det nog är lika bra att ställa in sig på att få åka hem igen. Får sitta i dagrummet och vänta någon timme, jätteskoj när alla inlagda ska äta frukost och man inte får äta själv...
Efter någon timme kommer en kvinna med lite papper i handen och säger att "nu är det så här..." och jag tänker "jaha, då går vi hem då...". Men det enda hon ville var att jag skulle traska ner och ta lite blodprover, och sedan gå till en annan avdelning och bli inlagd där, för dom hade plats och kunde hjälpa till med förberedelse inför op.

Tar med mig necessären,en bok och mobilen och traskar iväg. Efter blodproverna går jag till avdelningen och får ta på mig sjukt heta operationskläder.



Där fick jag ligga och glo några timmar, sen fick jag dropp.

Först när dom satte droppet började det kännas som om dom inte tänkte skicka hem mig igen. Sen fick jag vänta ett tag till, sen kom en sköterska och sa att snart kommer kirurgen och ska rita lite och sen är det dags att åka ner till operation!

Kirurgen kommer och ritar lite.
Och sen rullas jag ner på operation. Då var klockan ca 1230, och runt 16 väcker dom mig igen. Det var lite jobbigt att vakna för jag var helt galet trött, men inte tillräckligt trött för att SOVA. Liksom något slags paralyserat tillstånd av dvala... Tack och lov släppte det ganska snabbt, jag hade tydligen fått en hästdos av morfin under operationen och det var därför det tog sån tid att vakna. Runt 17 rullades jag iväg till avdelningen igen, och då var jag pigg.

Fick tack och lov eget rum, och låg sedan i sängen och glodde i typ ett dygn. LÖJLIGT pigg, och hade inte ett dugg ont, så det var rent plågsamt att inte få/kunna kliva ur sängen utan hjälp. Jag fick bara resa mig om det var personal i rummet, säkerhetsåtgärd för att man inte ska trilla omkull eller så när man är nyopererad. Dessutom var det sjukt svårt att ta sig loss från sängen med en dränageslang från varje höft, och så kateter på det... Ni buffyentusiaster vet säkert vad jag menar om jag refererar till Professor Walsh, efter att Adam fått tag i henne...
Så där låg jag och glodde... Hade tack och lov med mig datorn, och fick den uppackad så jag hade något att göra.
Igår blev jag av med katetern och blev genast mer mobil. Dränagen har jag burit runt i en påse för att folk ska slippa se dom... Jag har vandrat runt avdelningen med en bok och läst medan jag gått, det finns inte så mkt annat att göra här, förutom se på tv och surfa... Idag blev jag av med det ena dränaget. Dessvärre blödde jag fortfarande lite för mkt för att bli av med båda och få åka hem, men snart så!! I morgon, förhoppningsvis.

Jag hade, som instruerat, med mig en gördel, men den visade sig vara för smal när allt kom omkring så idag efter att jag blivit av med ett dränage blev jag upprullad i rullstol till ortoped-någonting-avdelningen och fick prova ut en ny att köpa. 850 Pengar kostade den...Känns extra bra nu när jag inte fått in hela min lön! Men men, det finns ingen valfrihet i det hela så det är bara att betala och se glad ut.

När jag kom "hem" igen med min gördel klippte dom loss någonting-tejpen som var lindad runt hela min överkropp. Jag DOG av smärta eftersom tejpen liksom vuxit ihop med huden, och det var ju ingen liten yta som skulle rensas... Till sist hämtade dom något slags spray som löste upp klistret lite, och så gjorde det bara vansinnigt ont. Sen fick jag på mig gördeln, som jag ska ha i 2 månader.
Nu är det som sagt bara ett dränage kvar, sen får jag åka hem. Tror inte att jag har blött så mycket idag, så jag får nog åka hem i morgon. Det var INTE skönt att ta dränen. Fy helvete vad ont det gjorde. Och det värsta är ju att nu vet jag precis hur ont det gör till i morgon, när nummer två ska väck... Ja' ba' LÄNGTAR! Eller nåt.

Men jag är sjukt snygg! Ni ska få se bilder så fort jag kommer hem och kan skyla mig lite bättre, har ingen större lust att visa mufflan i bloggen, sorry.  Trots att det är svullet och jävligt är jag redan snyggare än jag någonsin varit.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar