lördag 13 april 2013

Boo ya!

Har haft lite svårt att komma upp i distanser över 5 km (eller ens upp TILL...) sen uppehållet i löpningen. MEST har det nog hängt på att jag är rätt lat, och ger upp snabbare än fan när det blir tungt, men jag är ju också otränad så det är inte BARA lathet.

4 km har jag klarat utan att dö, så idag bestämde jag mig för att jag skulle jogga 5 km oavsett hur lång tid det tog, och oavsett hur döende jag var. Visste redan innan att jag skulle bli tvungen att vika av när jag var nästan hemma och jogga en extra sväng, otroligt själadödande när målet är så nära men jag var inte så sugen på att jogga någon annanstans än den runda jag tänkt ut, så det fick bli så.

Efter typ 2 km joggade jag rakt in i det här:
Det är delar av golfbanan och vägen som ligger under vatten! Golfbanan lutar, och snösmältning plus ett dygns regnande hade dränkt hela nedre delen. Allt vattnet var på väg ner i diket till vänster om vägen, så jag kunde inte ta mig över helt torrskodd trots att väggrenen SER hyfsat torrlagd ut. Längst bort på dikeskanten var det en flod ner i diket. På högersidan simmade det fåglar...

Den här passagen promenerade jag mig igenom, jag var inte ett dugg sugen på att plaska fram med mina fina löpardojor... Sen kom det en rätt tung backe ca 1 km senare, och den promenerade jag också uppför för det blev helt enkelt för tungt, men resten av rundan joggade jag banne mig!

När jag kom ut från den roliga biten av rundan och bara hade typ 300 meter hem hade jag joggat 4 km, så det var bara att fortsätta. Kan lova att det enbart gick på viljestyrka, trots att jag inte var döende. (Tvärt om, faktiskt) Asade mig bortåt och när jag hade joggat hem igen, via en omväg på 1 km, stod runkeeper på 5,1 km. Precis utanför huset slog den om till 5 km, annars hade jag fått jogga förbi IGEN och det hade känts tungt, även om det bara handlar om några meter.

Så, jag klarade 5 km, och jag lyckades till och med öka farten PYTTELITE sista metrarna fram till huset. Inte mycket ska gudarna veta, men dock en vinst. Strax över 36 minuter tog rundan så jag har EN BIT kvar till målet att fixa 5 km under 30, men medelfarten var 7,08, vilket är 0,1 snabbare än sist, när jag sprang 4 km! Det är dessutom det snabbaste jag sprungit NÅGONSIN, och även om jag hellre kommer LÅNGT än snabbt fram, så känns det grymt bra. Kroppen svarar, kroppen är duktig! Trots att jag är väl medveten om att jag i sammanhanget är grymt långsam, så känner jag mig snabb som vinden just idag ;)

Snabb och stark!

Jag hade i början av året som mål att vara uppe på 1 mil igen senast sista april och det tror jag inte att jag klarar oavsett hur duktig kroppen är, men jag ger inte upp riktigt ännu. Det ska bli skönt att komma upp på lite längre distanser, jag kan fortfarande inte släppa känslan av misslyckande om jag inte kommer längre än 5 km...

I morgon blir det ett bonuspass med en klasskompis som vill komma igång och jogga. Vi ska jogga 1-minuters intervaller med promenad mellan, så det ser jag som en vilodag. (Fettot inom mig, hon som fortfarande väger 125 kilo, svimmade just)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar