söndag 10 februari 2013

Det där med att skaffa barn...

Nu lär ju Frodis, och en och annan utöver henne, svimma av och dö. Men jag har börjat fundera på om man inte egentligen skulle haft sig en sån där unge?

Lugn nu. Det är inte så att jag plötsligt går och LÄNGTAR efter barn, eller känner att livet inte är komplett utan en, verkligen inte. Snarare så att det kanske vore skoj att ha en? (Om vi helt bortser från det där med att föda den, och när den har kolik och gapar och skriker och blir tonåring och så...)

Det började med att jag tänkte (och det har jag ju bloggat om tidigare) att man liksom kan göra skoj saker med den. Glida runt, ta bilder på den och så. Sen råkar det ju vara så att vi lär oss massa spännande saker om barns utveckling i skolan, och då började jag tänka att det där skulle det ju vara skoj att testa, om man hade haft en egen. Typ i experimentellt syfte.

Så, man kan göra roliga saker med den, och ta bilder på den, och utföra experiment. Måste ju vara bästa anledningarna EVER till att skaffa barn?

Fast jag misstänker att en tickande biologisk klocka, en kropp som (som kompisen uttryckte det) gör uppror och lilla Saga som är störtskön har en hel del med saken att göra.


Jag har senaste veckorna eller så börjat fundera över dom praktiska möjligheterna. Alltså jag är 22 34 och singel. Innan jag ens har träffat någon som jag står ut med, och som står ut med mig, lär jag ju inte direkt blivit yngre... Sen vill man kanske ha ett förhållande ett tag så man vet att det iaf har en CHANS att hålla, och så ska man plugga klart (vilket iofs är det minsta problemet) och ha hunnit jobba ett tag så man har en chans att gå i land med det ekonomiskt.Om det ens blir aktuellt kommer jag vara MINST 36, troligen äldre.

Och så var det ju det där med ökad risk för downs med äldre mammor, och alla andra komplikationer som kan uppstå. Och tänk om man träffar någon, som det inte håller med utan det tar slut innan man skaffar barn, och så har man slösat bort flera år och måste börja om med en ny karl. Det känns lite som om jag inte har TID med det...

Det är nog tur att det inte är min högsta önskan i livet att bli mamma, let me tell you. Utsikterna ser ju minst sagt dystra ut. Mina lösningsorienterade vänner föreslog spermastöld (att gå ut på krogen och ragga upp valfri karl som får inpregnera en) alt. fertilitetsklinik. Men really? Om vi helt bortser från att jag inte är helt hundra på att jag vill ALLS, så vill jag väl verkligen inte vara en pluggande singelmorsa utan fast inkomst... DET om något vore väl att förstöra livet fullkomligt.

Nåja. Vi får se.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att det låter jättebra med en singelmamma utan pengar. Du har böcker och ett intellekt. Det gör hela skillnaden.

    SvaraRadera
  2. Haha! Tack!

    "Mat? Nänä, ta en bok!"

    SvaraRadera