söndag 27 januari 2013

Dop i konstiga familjen.

I helgen var det dags för konstiga familjens senaste tillskott att officiellt få sig ett namn och allt sånt där, så jag tog småfolket under armen och kuskade iväg till Norrköping för att delta i festligheterna.

Eftersom jag åkte tåg var det enklast att åka upp dagen före, så man slapp all stress på själva dopdagen, och så tänkte jag att jag kunde avlasta föräldrarna en smula (Förutsatt att ungen inte hatade mig) så att dom kunde styra runt med förberedelserna utan att kånka på en bebis samtidigt. Plus att det ju är lite skoj att umgås med ungen också, nästa gång vi ses lär hon ju typ ha börjat skolan...

Lilla mamman tog fasta på idén om avlastning, och vi började med att stanna på (McDonalds, men det hör inte hit) frisörsalongen för att snygga till mamman inför dopet. Sist jag träffade bebisen var när den var bara någon vecka gammal, så man kan ju inte direkt hoppas på någon form av igenkänning, men det verkade gå bra ändå för redan i bilen hade hon svårt för att ta ögonen ifrån mig. (Och man kan ju inte direkt klandra henne...)

Vi har SVINLÄNGE hos frisören, nästan 2 timmar tog det, men det gick hyfsat ändå med bebisen. Det tog väl ungefär 1.5 minut innan hon blev less på att sitta i babystolen utan sin mamma, så jag fick lyfta upp henne och bära runt på henne resten av tiden. Vi tittade på alla sjukt spännande flaskor, dansade lite till Eric Saade, tittade på håruppsättningar, tittade på lamporna, och så började vi om från början och tittade på allt 22 ggr till. Sista 20 minuterna eller så var det aktivt krisläge när bebisen förklarade att nu var hon HUNGRIG, så vänligen lös problemet! När hon började gnälla för aktivt tog jag helt enkelt på henne kläderna och gick ut. Tänkte att dom nog blir snabbare färdiga utan gastande bebis, typ. I samma sekund som vi kom ut blev bebisen tyst, kraken blev väl helt chockad av temperaturskillnaderna... Mkt effektivt. Dessutom fanns det en stor, uppblåst snögubbe i fönstret, och den var hemskt intressant, så vi varvade mellan att gå in och värma oss och gå ut och titta på snögubben, och mitt i sista titten sa bebisen att "Nu skiter jag fan i det här", och bara somnade rakt upp och ner.

Efter klippningen tog vi den sovande bebisen med oss och åkte sjukt långt ut på landet bland kossor och skit.


Sen styrde vi runt lite med hundarna, pratade, drack kaffe, och väntade på pappan så att dom kunde öppna sina julklappar. Merparten var iofs till bebisen, men vi kan ju låtsas...


Kolla hur hon liksom gnuggar händerna! (Och ser ni filten som jag virkade?)

Saga fick en mysse också



Sen kånkade jag runt på bebisen en stund till medan mamman gjorde tårta och pappan grävde i något avlopp (Sen bytte dom, yum!) och hips vips så hade bebisen bara somnat igen, rakt upp och ner där hon hängde. Sjukt lättsam bebis.



Hon ser ju lite ihopknölad ut där hon hänger, men det var tydligen the grej of the day, så varför inte? Det här kan ju vara den sötaste bilden ever.

Det var kallt så in i helvete, jag höll fan på att dö, och fick låna tjocksockar i förebyggande syfte.


SÅNA sockar vill jag ha! Långa, så man kan dra upp dom! Jag har ju inte lyckats klura ut hur fan man stickar sockar ännu, kom bara halvvägs :(

Sen åt vi tacos, och jag kånkade bebis medan föräldrarna åt, men sen var bebisen less på att bli kånkad sa hon, så hon fick gå till sina föräldrar för resten av kvällen. Jag tog på mig tjocksockarna, stoppade hundarna under täcket och la mig och sov. Sov helt sjukt gott, och undgick att förfrysa tack vare sockarna...


Upp relativt tidigt. Duka lite, fixa lite, dona lite, och sen spendera typ ett år på att försöka se normal ut i kyrkan. Lyckades sådär... (Fast här är jag faktiskt ute och rastar hundarna innan vi åkte...)



Vi hann med att testa bröllopskläderna också.  Skitbra ju.


Sen iväg till kyrkan, styra runt lite, rigga lite kamera fippla och dona och så var det dop. Själva dopet tog bara en kvart eller så, vilket var hemskt skönt. Det känns (iaf för mig) bara som något man ville ha överstökat, det var ju allt runt om som var det roliga.

Det här är DEN ENDA bild där jag figurerar med (några av) dom andra faddrarna. Då känns det ju extra skoj att det är en så fin bild, där alla är med på noterna och ser helt normala ut.


Men klänningen är ta mig fan magisk, den döljer helt min hängbuk, som ska opereras bort!

Efter kyrkan swoshade vi tillbaka ut på landet för dopfika, och efter det swoshade jag iväg till tåget och åkte hem. Effektivitet är nyckelordet.

Kort, men hemskt trevligt besök. Synd att det kostar satan att åka upp, annars kunde man ju eventuellt ha gjort det lite oftare...

När vi ses nästa gång lär Sagan inte vara fullt lika liten, gissar jag...


Och ja, nästan alla bilder är instagrammade. Ciccilus heter jag där, om någon är intresserad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar