måndag 30 april 2012

Jag besegrade asfalten!

Jag har ju kommit upp i ganska hyfsade sträckor i skogen. Jag kan jogga 5 km med bara korta, korta pauser så länge jag gör det i skogen. Sätt mig på asfalt och jag kan knappt jogga alls för benen gör så ont...

Idag var det joggardag igen för första gången på en vecka (har haft så sjukt mkt att göra) och eftersom jag helt amatörmässigt lämnat cykeln på jobbet så var jag för lat för att kunde jag inte ta mig till skogen för att jogga, så det fick bli asfalt. Jag tänkte att jag tar det som det kommer, måste jag gå mkt så får jag väl göra det då, jag har ju iaf varit ute!

Börjar jogga och inser att det känns bara bra. När några minuter gått tänker jag att "den här låten är 4 minuter lång, jag joggar iaf till den är slut"... När dom 4 minuterna hade gått så kändes det fortfarande bra så jag fortsätter. Har ett getöga på runkeepern hel tiden och resonerar med mig själv om hur länge jag ska fortsätta. 5 minuter går. Jag passerar 1 kilometer. 10 minuter går, jag passerar 1.5 km... Ju längre jag kommer desto mer motiverad blir jag till att fortsätta bara för att se hur långt jag kommer egentligen och när jag har joggat i 15 minuter(!!!) får jag en sten i skon och måste faktiskt stanna av och gå en bit. Vid det laget hade höften (som jag misstänker är lite inflammerad) börjat göra så ont så jag hade inte kunnat fortsätta utan en paus. 2.3 km kom jag! I ett sträck!!! Det är en så SJUKT stor vinst för mig så jag kan inte ens förklara känslan! Jag har joggat EN KVART i sträck! 2.3 KILOMETER!! På asfalt, dessutom!

Efter det gjorde höften så jävla ont så jag kunde inte jogga resten av vägen hem i ett sträck utan fick ta små korta pauser, men spela roll, jag hade ju redan "vunnit". Nu har jag inhandlat piller till höften och hoppas att den ska bli bättre. Maj månads mål i motioneragruppen på facebook är att springa mer än 5 mil, så jag har lite att stå i...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar